Enligt första boken om Malax räknades Malax i kyrkligt avseende till Mussar vidsträckta socken, vilken på 1500-talet omfattade de byar, som nu bilda Korsholm, Kvevlax, Maxmo, Replot, Solv, Malax, Laihela, Jurva ävensom delar av Lillkyro. Malaxborna hade 2-3 mil till Mussar kyrka.

År 1602 grepo malaxborna verket an och byggde en kapellkyrka. Följande år fick man till kapellan en herr Grels eller Gregorius. Församlingens lilla kapellkyrka hann tjäna församlingsbor i knappt 60 år. Under åren 1659-60 byggde man en ny kyrka i stället för det gamla kapellet. Den nya kyrkan byggdes troligen på samma ställe som den tidigare, d.v.s. på norra åstranden, väster om prästgården. Kyrkan utvidgades och man byggde en läktare i västra gaveln i slutet av 1680-talet. I slutet av 1760-talet renoverades kyrkan ordentligt, men trots det kunde man år 1806 konstatera, att kyrkan var i dåligt skick. Den stod endast på hörnstenar, som hade sjunkit ner i marken. Den revs i oktober 1831, endast ett altarskrank och ett högt träkors minner om kyrkan som tjänade församlingen 1660-1829.

En kongl. kommission, som hade till uppgift att dela de stora socknarna och bestod av Hieronymus v. Birckholtz, Nils Jöransson och Jöran Hansson, utfärdade i Karl IX:s namn åt Malax sockenrättigheter den 9 oktober 1607 och förordade samtidigt den första kyrkoherden till församlingen.
Pastoratet bildades av Över- och Yttermalax, Öster- och Västersolv ävensom Vargö (Bergö) byar. Under några decennier på 1800-talet hörde även Petalax som kapell till Malax. Malax var under denna tid som störst.

Källor:
Klockars, Johannes, Första boken om Malax, första upplagan, Vasa 1930.

 

   

 

Malax kyrka

Krig, fattigdom och andra bekymmer fördröjde kyrkbygget i över 20 år. År 1828 lade man den nuvarnade kyrkans stenfot på en stadigare grund och på en synligare plats än tidigare. Till den nya platsen valdes Mattlarsbacken söder om ån. Under våren och sommaren 1829 byggde bönder och torpare kyrkan på tre och en halv månad som dagsverksarbete. Den nya kyrkan är ritad av Charles Bassi. Heikki Kuorikoski från Kaustby fick som erfaren kyrkobyggare leda byggnadsarbetet.

Till formen är kyrkan ett likarmat grekiskt kors och representerar den nyklassiska stilen. Kyrkan liknar i viss mån den litet äldre Maxmo kyrka, men den har speciellt många likheter med en något yngre Korsnäs kyrka.

Från stenfot till kors är kyrkan 24 m hög och står 44 meter över havet. Tornet syns 10 km bort till Helgeåbro i sydost och långt bort till Stenskärsfjärden i nordväst.

Från 1950-talet har kyrkan renoverats många gånger. År 1952 förstärkte man grunden och arbetet leddes av Edvard Köping. De 117 gamla obekväma bänkarna ersattes med hundra nya, som Malax Snickeri tillverkade. Det finns utrymme för ca 700 personer i de nya bänkarna.

Kaminerna i början av 1900-talet klarade inte av att hålla den stora kyrkan varm, och därför installerades det på 1920-talet vedeldad ånguppvärmning. Den effektiva oljeuppvärmningen som installerades på 1960-talet fick kyrkan att snabbare spricka och sjunka ner i marken och byggnaden räddades i renoveringen 1975-76. Renoveringen var planerad av arkitekt Krister Korpela.

År 1979 installerades högtalarna, som blev förnyade år 1997. Mogårdens åldringshem fick högtalarförbindelse med kyrkan 1981 och år 1985 installerades en hörselslinga. Kyrkan har brandvarnarsystem. År 2000 byggdes toalett vid ingången till södra korsarmen.

 

Kyrkans interiör

Kyrkan präglas av den nyklassiska enkelheten och klarheten. Golvet, som troligtvis ännu idag består av ursprungliga golvplankor, tätades då man i slutet av 1800-talet byggde trossbotten. Väggarna var på 1830-talet täckta med vitmålat papper som på 1890-talet byttes ut mot en enkel stående panel. I renoveringen år 1976 bevarade man den nedre delen av panelen samt listerna upp till fönsterhöjd, men i övrigt tapetserade man väggarna med vitmålat fibertyg. Tidigare hade man 71 kandelabrar på väggarna.

Mellantaket är lagt av spontade bräder och valven är avrundade. I byggnadsritningarna fattas kupolen i mellantaket. Kupolen består av bräder som smalnar upptill. Detta kräver en speciell byggnadsteknik. Gudssolen eller Betlehemsstjärnan i kupolen återkommer ovanför predikstolen samt i den sjuarmade ljusstaken från år 1861, som står vid altaret. År 1963 installerade man ljusrör bakom breda lister uppe vid takbandet.

                              

Det är troligt att solfbon, snickarmästaren F.E. Schults har tillverkat pelarna på altarväggen, ramen runt altartavlan, urnorna, lagerkvistarna samt reliefen ovanför altartavlan, vilken symboliserar Guds öga. Samma mästare har även gjort altarskranket och dess svarvade spjälor, läktarbröstvärnet och dess förgyllda lister och dekorationer samt predikstolen. Det är också sannolikt att psalmnummertavlorna med sina utsnidade ramar är gjorda av Schults om inte Kuorikoski själv har snickrat dem.

Mångsysslaren och konstnären Mårten Lassus från Oravais var år 1837 den första målaren som arbetade med kyrkans interiör och han utförde även förgyllningsarbetet. Hans son Jacob fortsatte och förnyade sin fars arbete då orgelläktaren blev byggd på 1870-talet. I samband med renoveringarna på 1970-talet förnyade Alfons Astrén och hans medhjälpare Nils Nygren alla tidigare förgyllda ytor.

De flesta mässingsföremålen i kyrkan är gjorda av lokala mästare med undantag av två mindre ljuskronor i tvärskeppen. I båda kronor finns två varv ljus. Kyrkoherdesonen Jonas Wikar skaffade ljuskronorna från Stockholm år 1750. Av de två ljuskronorna vid huvudingången härstammar den äldre, som finns närmare altaret, från år 1835, och Matts Svedberg d.ä. från Mattlars var ansvarig för gjutningsarbetet. Han har även gjort och donerat ljusstakarna vid predikstolen. Mats´ svåger A.J. Hagman göt år 1855 de två övriga ljuskronorna för 120 mark, och han har även smitt den sjuarmade ljusstaken på altarbordet. Lampetterna i tvärskeppet härstammar troligen från den gamla kyrkan med undantag av en som är relativt ny.

Kyrkoherde Aspelins änka donerade, troligen efter sin mans begravning 1869, sorgstavar som står i korets hörn. Ända till 1880-talet hängde ett träkrucifix ovanför altaret, och det är antagligen fråga om samma krucifix som nu har sin plats ovanför dörren till sakristian.

      

Altartavlan är målad av Alexandra Frosterus-Såltin och den anskaffades till församlingen år 1881. Det lilla vitmålade bordet, där dopskålen står, härstammar från år 1748. Dopskålen av tenn i barockstil kan vara ännu äldre än bordet.

Den 21 maj 1876 togs J.A. Zachariassens orgel i bruk. Hans Heinrich från Maxmo byggde på sommaren 1969 praktiskt taget en ny orgel med 22 stämmor och ryggpositiv i läktarskranket. Fasaden av Zachariassens orgel bevarades oförändrad, ryggpositivets fasad smyckades av Heinrich år 2000.

Sockensmeden Matts Svevar från Överby har smitt alla gamla järndelar i kyrkan: spikarna, gångjärnen, nycklarna samt övriga beslag.

Kyrkan exteriör

Sedan gammalt förenas kyrkan och klockstapeln av en lång farstu, där dörrarna tidigare var gjorda av stående panel. Klockstapeln byggdes år 1832 och arbetet leddes av Heikki Kuorikoski enligt C.L. Engels ritningar. Klockstapeln är betydligt högre än kyrkan tack vare sitt resliga torn.

Spåntaket förnyades i slutet av 1800-talet och ersattes på 1930-talet med rödbruna takplattor. Takets tyngd var dock alltför stor i förhållande till väggarna med de många fönstren. Då man 1975-76 bytte ut takmaterial till svart takplåt blev tyngden mot konstruktionen lättare.

Kyrkan är numera målad i den ursprungliga ockergula färgen i stället för de vita och ljusgråa nyanserna som användes i åratal. Det finns dock många fler vitmålade ytor nu än tidigare, då endast fönsterbräderna och dörrposterna var vita.

Fattiggubben

Till höger om porten till klockstapeln tigger ända sedan 1990 fattiggubben, som är gjord av Torsten Lundmark. Den är identisk med den tidigare gubben, som var tillverkad av pörtombon Anders Sten år 1870. Den äldre fattiggubben har nu gått i välförtjänad pension efter 120 år i tjänst.

Det äldsta konstverket i kyrkan är läktarbröstvärnet, som kan beundras på östra väggen i gången till klockstapeln. Dess målningar skildrar Kristus och apostlarna och bröstvärnet härstammar från läktaren som byggdes i den gamla kyrkan år 1689. Uppdragsgivaren Tomas Arenius lät målarmästare Abraham Barckmans dräng Anders Jöransson måla gestalterna. Det sägs att mästaren själv var rasande över tilltaget. Ramen med sina träsniderier påminner till sina detaljer en hel del om detaljerna i predikstolen i Replot kyrka.

I klockstapeln hänger ”lillklockan”, som väger 176 kg. Församlingen hade skaffat den från Stockholm år 1723. Storklockan, som väger 193 kg, hämtades från Stockholm 1745 och göts om 1817. Klockringningen sköts ända sedan år 1978 automatiskt med elektricitet.

Utanför kyrkan kan man beundra bl.a. kyrkans lanternin med sin vackert välvda kupol, väggarnas pilastrar, dekorationen uppe vid taket och den triangelformade reliefen Guds öga i kyrkans gavel.