Kakor (cookies)
Kakor (cookies)Öppna länk i ny flik
Kyrkans interiör
Kyrkan präglas av den nyklassiska enkelheten och klarheten. Golvet, som troligtvis ännu idag består av ursprungliga golvplankor, tätades då man i slutet av 1800-talet byggde trossbotten. Väggarna var på 1830-talet täckta med vitmålat papper som på 1890-talet byttes ut mot en enkel stående panel. I renoveringen år 1976 bevarade man den nedre delen av panelen samt listerna upp till fönsterhöjd, men i övrigt tapetserade man väggarna med vitmålat fibertyg. Tidigare hade man 71 kandelabrar på väggarna.
Mellantaket är lagt av spontade bräder och valven är avrundade. I byggnadsritningarna fattas kupolen i mellantaket. Kupolen består av bräder som smalnar upptill. Detta kräver en speciell byggnadsteknik. Gudssolen eller Betlehemsstjärnan i kupolen återkommer ovanför predikstolen samt i den sjuarmade ljusstaken från år 1861, som står vid altaret. År 1963 installerade man ljusrör bakom breda lister uppe vid takbandet.
Det är troligt att solfbon, snickarmästaren F.E. Schults har tillverkat pelarna på altarväggen, ramen runt altartavlan, urnorna, lagerkvistarna samt reliefen ovanför altartavlan, vilken symboliserar Guds öga. Samma mästare har även gjort altarskranket och dess svarvade spjälor, läktarbröstvärnet och dess förgyllda lister och dekorationer samt predikstolen. Det är också sannolikt att psalmnummertavlorna med sina utsnidade ramar är gjorda av Schults om inte Kuorikoski själv har snickrat dem.
Mångsysslaren och konstnären Mårten Lassus från Oravais var år 1837 den första målaren som arbetade med kyrkans interiör och han utförde även förgyllningsarbetet. Hans son Jacob fortsatte och förnyade sin fars arbete då orgelläktaren blev byggd på 1870-talet. I samband med renoveringarna på 1970-talet förnyade Alfons Astrén och hans medhjälpare Nils Nygren alla tidigare förgyllda ytor.
De flesta mässingsföremålen i kyrkan är gjorda av lokala mästare med undantag av två mindre ljuskronor i tvärskeppen. I båda kronor finns två varv ljus. Kyrkoherdesonen Jonas Wikar skaffade ljuskronorna från Stockholm år 1750. Av de två ljuskronorna vid huvudingången härstammar den äldre, som finns närmare altaret, från år 1835, och Matts Svedberg d.ä. från Mattlars var ansvarig för gjutningsarbetet. Han har även gjort och donerat ljusstakarna vid predikstolen. Mats´ svåger A.J. Hagman göt år 1855 de två övriga ljuskronorna för 120 mark, och han har även smitt den sjuarmade ljusstaken på altarbordet. Lampetterna i tvärskeppet härstammar troligen från den gamla kyrkan med undantag av en som är relativt ny.
Kyrkoherde Aspelins änka donerade, troligen efter sin mans begravning 1869, sorgstavar som står i korets hörn. Ända till 1880-talet hängde ett träkrucifix ovanför altaret, och det är antagligen fråga om samma krucifix som nu har sin plats ovanför dörren till sakristian.
Altartavlan är målad av Alexandra Frosterus-Såltin och den anskaffades till församlingen år 1881. Det lilla vitmålade bordet, där dopskålen står, härstammar från år 1748. Dopskålen av tenn i barockstil kan vara ännu äldre än bordet.
Den 21 maj 1876 togs J.A. Zachariassens orgel i bruk. Hans Heinrich från Maxmo byggde på sommaren 1969 praktiskt taget en ny orgel med 22 stämmor och ryggpositiv i läktarskranket. Fasaden av Zachariassens orgel bevarades oförändrad, ryggpositivets fasad smyckades av Heinrich år 2000.
Sockensmeden Matts Svevar från Överby har smitt alla gamla järndelar i kyrkan: spikarna, gångjärnen, nycklarna samt övriga beslag.
Krucifixet
Det gamla träkrucifixet som finns i kyrkan, hängde ända till 1881 framme vid altaret. Då fick kyrkan sin nuvarande altartavla och krucifixet flyttades ovanför dörren till sakristian.
I samband med renoveringen av Malax kyrka, 2009-2010, där Raimo och Ritva Alakärppä var anlitade för att restaurera altartavlan och dopfunten, beslöt byggnadskommittén att be dem även göra något åt krucifixet. Under tre lager målfärg, som lossnade lika lätt som fjäll, hittade konservatorerna den ursprungliga färgsättningen, som enligt Raimo Alakärppä kunnat bevaras nästan fullständigt. Håret är mörkbrunt, kinderna skiftar i rött och ländklädet har någon gång varit förgyllt. Allra bäst syns originalfärgen på blodstrimman som rinner från midjan och ner över benet, vilket troligtvis beror på färgpigmentet.
Krucifixet har uppenbarligen varit med om ett och annat under årens lopp - vänstra armen, en bit av högra överarmen och tre tår är av något yngre datum än den ursprungliga skulpturen. På vissa ställen har skråmor också fyllts ut med gips.
Var krucifixet är gjort vill man inte spekulera i. Det fanns skickliga hanverkare i Finland på den här tiden, men krucifixet kan också ha hämtats från Tyskland eller Estland. Ett faktum som tyder på att krucifixet är gjort i Finland är att Kristusgestaltens anletsdrag blev allt mer finländska för varje färglager som avlägsnades.
Det är inte otänkbart att krucifixet hängt ovanför altaret i den kapellkyrka som byggdes 1602, medan Malax ännu hörde till Mussar socken. Malax andra kyrka byggdes på norra sidan ån 1659. I vissa inventarielängder från den andra kyrkan hänvisas till ett krucifix som hängt ovanför altaret.
Restaureringen av krucifixet
Konservatorerna Raimo och Ritva Alakärppä anser att krucifixet är senmedeltida, dvs. sent 1400- eller tidigt 1500-tal. Det kan ha hämtats från Tyskland eller Estland, men det fanns också skickliga hantverkare i Finland. Paret Alakärppä restaurerade krucifixet åren 2010-2011 och fick fram den ursprungliga färgsättningen som gömts under tre lager tjock målfärg. Man kunde också konstatera att krucifixet har skadats och lappats flera gånger. Det kan ha prytt församlingens första kyrkor, byggda 1602 respektive 1659, men det omnämns inte i annalerna.
Raimo och Rita Alakärppäs utförliga beskrivning över restaureringen av krucifixet:
Vigselryan
Det var 28 personer ur Marthaföreningarnas styrelse i Yttermalax, Övermalax, Långåminne och Vias som 24.2.1967 tog beslutet att skaffa en vigselrya till kyrkan. Ärendet hade diskuterats flera gånger tidigare; att tillsammans stå för kostnaderna för att skaffa en vigselrya till kyrkan.
De hade ett kostnadsförslag på 1500 mark. Det fanns 325 marthor i dessa fyra föreningar, som samlade in 5 mark/st för att finansiera vigselryan.
De kontaktade Astrid Helenelund (1920-1985), också från Malax, som arbetade som handarbetslärarinna vid Roparnäs sjukhus i Vasa. Hon fick också i uppdrag att bestämma mönster och färger. Ryan var ursprungligen tänkt att förfärdigas som terapiarbete vid sjukhuset, men slutligen blev det Astrid Helenelund som vävde den. Storleken på ryan blev 200x360 centimeter.
Hon berättade om symbolerna och deras betydelse för Marthorna. Denna information har inte hittats i någon dokumentation. men de symboliserar troligen människans livslinje.
Ryan överlämnades till församlingen i samband med att kyrkoherde Thorvald Söderström installerades allhelgonadagen 1969.