Gamla kyrkans plats

Den gamla kyrkans plats, som kallas för Kyrkskvären, iordningställdes 1968 och har sedan dess varit väl skött. Den gamla kyrkan liknade Ulrika Eleonora kyrkan i Kristinestad, men var mindre. Kyrkan hade rätt små fönster indelade i fyra rutor, endast fönstret på altarväggen var stort.

Byggnaden revs i oktober 1831. Endast ett altarskrank och ett högt träkors minner om kyrkan, som tjänade församlingen 1660-1829. Sex generationer föddes, dog och begravdes under denna tid.

Kyrkoherde Benjamin Sinius, född 1765 och avliden 1823 (khde i Malax församling 1809-1823), gravmonument med dess stjärnbåge och fjäril, som symboliserar uppståndelsen, står nära ingången till den forna kyrkans vapenhus.

 

 

 

 

 

Invigningen av nya Träkorset 21.6.2020

kaplan Kristian Norrback
kantor Peter Brunell
vaktmästare Kent Gullkvist

 

Gudstjänsten är skriven enligt 1695-års psalmbok:

Ingångspsalm 317/1995

1. THen blomstertijd nu kommer
Medh lust och fägring stoor/
Nu nalkas liufwe Sommar/
Tå gräs och örter groor.
Then blida Sool vpwärmer
Alt hwad haar warit dödt;
Tå hon oss skrider närmar/
Blijr thet på nyo födt.

2. The fagra blomsterängiar
Och åkrens ädla sädh/
The grönskand’ örtesängiar
Och alla gröna trädh/
The skola oss påminna
Gudz godhets rikedom:
At wij Gudz nådh besinna/
Som räcker åhret om.

3. Man hörer foglar siunga
Medh mångahanda liudh;
Skal icke tå wår tunga
Lofsäija HErran Gudh?
Min siäl vphög Gudz ähra
Medh lof och glädiesång/
Som frögda wil och nähra
Oss medh wälgierning mång.

4. Tu ädle JEsu Christe/
Wår glädie-Sool och skijn/
Blif hos oss til wårt sidste;
Vpwärm wårt kalla sinn:
Gif kärleks eld i hierta:
Förnya siäl och and:
Wänd bort all sorg och smärta/
Medh tine milda hand.

5. Tu Sarons blomster skiöna/
Tu Lilja i grön dahl/

Ach! wärdes siälen kröna
Medh dygder til stort tahl:
Tin nådh lät henne fuchta/
Som dagg vthaf Zion;
At hon må liufligt luchta/
Som roos i Libanon.

6. Wälsigna åhrets gröda/
Och watna tu wårt land:
Gif oss nödtorftig föda;
Wälsigna siö och strand.
Tin fotspor drype af fetma.
Bespisa medh titt Ord/
Och medh thess liufwe sötma/
Oss vppå thenna jord
.

Inledningsord

Allmän bekännelse

JAgh fattig syndig menniskia/ som i synd både aflad och född är/ och jämwäl sedan i alla mina lijfzdagar ett syndigt lefwerne fördt hafwer/ bekänner migh af alt hierta in för tigh alzwåldige ewige Gudh/ min käre himmelske Fader/ at jagh icke hafwer älskat tigh öfwer allting/ icke min nästa såsom migh sielf. Jag hafwer (ty wärr!) medh mina fäder i margfalliga måtto syndat emot tigh och tin helga Budord/ både medh tanckar/ ord och gierningar. Och weet migh förthenskull helwetet och ewinnerlig fördömelse wärd wara/ om tu skulle så döma migh/ som tin stränga rättwisa kräfwer/ och mina synder förtient hafwa. Men nu hafwer tu käre himmelske Fader vthlåfwat/ at tu wilt giöra nådh och miskund medh alla fattiga syndare/ som sigh omwända wilja/ och medh een stadig troo flyy til tina obegripeliga barmhertighet/ och Frälsarens JEsu Christi förtienst. Medh them wilt tu öfwersee/ i hwad måtto the emot tigh brutit hafwa/ och aldrig meer tilräkna them theras synder. Ther förlåter jagh migh vppå arme syndare; och beder tigh trösteliga/ at tu efter samma titt löfte wärdigas wara migh miskundsam och nådelig/ och förlåta migh alla mina synder/ titt helga Namn til prijs och ähro!

Collecta

Söndagens Gammaltestamentliga text och epistel

Dagens psalm 245

1.
Jesus är min wän den bäste,
hwilkens like aldrig är;
skall jag då så med de fleste
öfwergifwa honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den, mig har så kär:
en skall wara begges wilja,
alltid här och ewigt der.

2.
Han har döden för mig lidit,
ingen skall fördömma mig:
hos sin Fader för mig bedit,
det mig gagnar ewiglig'.
Ho är då, som will förklaga,
den han sjelf utkorat har?
Ho will ifrån honom draga,
den han har i sitt förswar?
3.
Jag är wiss och derpå liter,
hwarken lifwet eller död
mig ifrån min Jesu sliter:
englar, höghet eller nöd,
djuphet eller annat mera,
ware kommand' eller när,
skall mig från Guds kärlek föra,
som i Jesu Christo är!

 

Evangelium: Luc. 19. w. 1—10 (1526)

Predikan

Trosbekännelsen
Jagh troor på Gudh Fader Alzmächtigan/ Himmelens och jordenes Skapare.
Och på JEsum Christum/ hans enda Son wår HErra.
Hwilken aflad är af then Helga Anda. Födder af jungfru Maria.
Pijnter vnder Pontio Pilato. Korssfäster; döder och begrafwen. Nederstigen til helwetit.
På tredie dagen vpstånden igen ifrå the döda. Vpstigen til Himla;
sittiande på alzmächtig Gudz Faders högra hand. Tädan igen kommande til at döma lefwande och döda.
Jagh troor på then Helga Anda:
Ena helga allmänneliga Kyrckio: the heligas samfund:
Syndernas förlåtelse: Kötsens vpståndelse: och ewinnerligit lijf. Amen.

Kungörelser
 

Kollektpsalm 95

1.
Jag lyfter mina händer
Upp till Guds berg och hus,
Från dem han hjälpen sänder
Och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
Som jord och himmel gjort;
Han hör mig när jag beder,
Och skyddar mig alltfort.

2.
Han låter mina fötter
Ej slinta, ty han är
En väktare ej trötter
Och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
Och skyddar mig från fall,
Mig dag och natt försvarar,
Välsignar ock mitt kall.

3.
Allt ont han från mig vänder
Och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
Så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
Min ingång likaså:
Sin nåd Gud aldrig sparar
För dem med honom stå
.

 

Kyrkans förbön

Fader wår
Låter oss nu alla bedia/ såsom wår HErre JEsus Christus sielfwer oss lärdt hafwer/ så säiandes:

FAder wår som äst i Himlom.
Helgat warde titt Namn.
Tilkomme titt Rijke.
Ske tin wilie såsom i Himmelen/ så ock på jordene.
Wårt dagliga brödh gif oss i dagh.
Och förlåt oss wåra skulder/ såsom ock wij förlåte them oss skyldige äro.
Och inled oss icke vthi frestelse. Vtan fräls oss ifrån ondo.
Amen.

Böijer idor hiertan til Gudh/ och anammer wälsignelse.
Herren wälsigne eder/ och beware eder!
HErren vplyse sitt Ansichte öfwer eder/ och ware eder nådelig!
HErren wände sigg Ansichte til eder/ och gifwe eder en ewig frijd!
J Namn Faders/ och Sons/ och thens Helige Andes! Amen.

Slutpsalm 112

1. LOfwer Gudh i Himmels högd
Medh stoor gamman/ lust och frögd/
Änglar och hwar mennskia from/
Lofwer i hans Helgedom.

2. Ty alt hwad hans hand haar giordt/
Är alt dråpeligt och stort.
Och hans stora härlighet
Wahrar i all ewighet.

3. Lofwer honom allan stund/
Högt och vthaf hiertans grund/
Vppå harpor och regal/
Pipor/ trummor och cymbal.

4. Alt thet lijf och anda haar/
Skynda tigh och redo war/
Lofwa HErran gladelig/
Halleluja innerlig!