I Jesus Kristus visar Gud sin kärlek, här och nu fortsätter Gud att genom sin Ande ge kraft och hopp. I vardagens glädjeämnen och svårigheter lever Gud med oss. Gudstjänsten påminner om Guds kärlek och ger oss kraft att leva vardagens liv med Gud. Av kärlek har Gud gett dig och världen liv. Meningen i livet är knuten till det och inte till din egen prestation.
Den gemensamma kristna tron kommer till uttryck i kyrkans trosbekännelse. Den talar om Gud som skapare av universum och allt det rymmer. Den talar om Jesus som levde som människa på jorden och möter oss också idag med hopp, mod, närhet, förlåtelse och kärlek. Den talar om den heliga Anden som gör att vi kan leva i världen och fira gudstjänst i tack över livet vi fått som gåva.
Bönen är ditt hjärtas samtal med Gud.
Bönen kan vara ett rop i förtvivlan eller ett uttryck för tacksamhet. Bönen kan vara ett sätt att gråta eller att förundras. Ofta är bönen ett sätt att stärka och bevara sitt hopp.
Bönen har inga gränser, utvalda platser eller speciellt språk. Alla kan be när som helst, hur som helst och om vad som helst.
SkärtorsdagenPå skärtorsdagens kväll och natt drog sig Jesus tillbaka till Getsemane trädgård för att be sin Fader om kraft. Judas förrådde Jesus och avslöjade för hans fiender, det judiska tempelprästerskapet, saddukeerna och de romerska soldaterna, var Jesus fanns. De lät fängsla honom.
Skärtorsdagen är torsdagen före påsken i stilla veckan, dagen före långfredagen. Ordet skära betyder att göra ren. Namnet hänvisar till den bikt som sker på skärtorsdagen. Enligt folktraditionen var det något ont som skulle jagas bort från gården.
På skärtorsdagen instiftade Jesus nattvarden:
Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.
På skärtorsdagen hör det till finländsk tradition att gå till nattvarden. Helgdagens texter berättar om då Jesus åt den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar och instiftande nattvardens sakrament. På skärtorsdagen tvättade Jesus också lärjungarnas fötter. I många kyrkosamfund hör seden att konkret tvätta varandras fötter fortfarande till gudstjänstlivet.
På skärtorsdagens kväll inleds den tre dagar långa helgtiden (den så kallade triduum), korsets och uppståndelsens påsk, som sträcker sig till påskdagens kväll. Då mässan avslutats på skärtorsdagens kväll kan man ta bort de liturgiska föremålen från altaret och klä det i svart.
PåskdagenKristus, vår Gud, har uppstått och skänkt världen stor nåd!
På påskdagen firas Jesu uppståndelsefest. I påsknattens eller påskmorgonens mässa står uppståndelsen, men också dopet, i centrum. Gud har uppväckt Jesus från de döda och brutit dödens insegel – alla kristna uppstår från de döda.
I påskdagens högmässa pryds altaret av vita blommor som symboliserar glädje, renhet och oskuld. Den vita färgen påminner oss om att Kristus, som själv var utan synd, har lidit för alla dem som behöver förlåtelse.
I urkyrkan döptes församlingsmedlemmarna ofta i påskgudstjänsten.
På annandag påsk minns man hur den uppståndne Jesus visade sig för de kvinnor som följt honom och för lärjungarna på väg till Emmaus. Då förstod de att han uppstått från de döda och sedan alltid skulle vara med dem.
Påsknatten inleder den egentliga påskveckan, som varar till följande lördag, då påskens glädjebudskap går vidare. Varje dag, från tisdag till lördag, har sina egna bibeltexter med vittnesbörd om uppståndelsen. Påsktiden varar i 50 dagar och avslutas på pingstdagen.